Vi är ikapp!

Ok, så alla tidigare inlägg innan detta har varit utdrag från meddelandekonversationer jag hade med katthemmet under Stitchs första tid hos oss.

Tyckte det vore kul att ha det lite samlat som minnen av hans först tid här. Kommer uppdatera med bilder och videor som saknas allteftersom med, men slängde iaf upp det lite grovt nu så det blir gjort.

Nu tänker jag att den här bloggen skall bli lite som min egen kattdagbok, för att hålla lite koll på Stitchs utveckling. Så i princip samma format som inläggen tidigare, men riktat mot mig själv och inte Katie från katthemmet.

Utöver det som vi vet från tidigare inlägg har lite mer saker skett som jag vill tillägga.

Träning med sele

Stitch har blivit tränad i sele och koppel. Till en början så gick han väldigt konstigt i sin sele. Men nu går han jättefint och naturligt. Han tycker till och med om att ha den på sig och börja spinna när man tar fram den (helt klart för att han vet att han kommer få massor med godis då han har på sig den men haha). Hans stödhem tränade honom lite med sele innan också så det var inte helt nytt för honom men tycker allt han har utvecklats en hel del sedan vi tog efter där de lämnade.

Har även skaffat en magväska, som jag sätter på mig på magen, så kan han sitta i den med ett inbyggt koppel som man fäster i hans sele. Och den har han också lärt sig sitta i. Han håller in baktassarna jättefint och snällt när man skall lägga i honom, och väntar relativt snällt när det är dags att stiga ur med. Kan knappt tro det själv haha.

Jag skaffade den då jag insåg att han älskar att sitta på balkongen och sniffa i luften. Tyvärr kan vi inte näta in den, så har bara burit ut honom och stått med honom i famnen där ute. Det blir lite tungt för mina små biceps dock för ibland vill han vara där och sniffa ett tag. Väskan gör att jag slipper bära honom, och kan hålla honom längre.

Skriket

Han har tyvärr utvecklat en ovana. Första dagarna sa han ju inte ett pip, men enda sedan den där dagen med fläkten så har han haft väldigt mycket att säga. Tidigare om lite allt möjligt, men det senaste har han varit helt fixerad vid mat. Han har skrikit i hela dagar, sprungit fram och tillbaks till sin matskål. Från och med att alarmet ringt på morgonen.

Nu har vi ökat hans portioner något (tidigare gav vi honom mat för en 4kg katt, nu ger vi honom för en 4,5kg katt) och det har lugnat ner sig och blivit mycket bättre faktiskt. Lite skrik på morgonen då och då och ibland runt mattid, men inte som förut när det var skrik i streck.

Cirkuskatten

Trixen Stitch kan i dagsläget är

• Sitt
• Snurra runt
• Apport (fast han kommer inte tillbaks med något, springer bara efter godis vi kastar men ett steg mot det iaf :P)
• Kom Stitch
• Stegra

Stegra är det senaste tillägget och då sätter han sig på baktassarna. Ibland swishar han med framtassaran efter godiser dock så det försöker jag att träna bort. Men supergullig när han sätter detta tricket.

Lägger man en godis under en kopp och blandar med andra koppar kan han även peka på den han tror godisen finns i. Ibland blir han lite ivrig och är framme och lyfter bort koppen med ansiktet istället för att peka dock.

Sedan har en fått ett litet kattgodispussel med olika luckor man kan gömma godisar i. Där fixar han 2 av 3 kluringar utan problem, men vi jobbar på den tredje och svåraste ännu.

Självständighet

Han är en jätteduktig och matglad katt som kräver mycket stimulans och uppmärksamhet. Jag och även sambon försöker ge honom all tid och uppmärksamhet vi kan, men iband är även vi för trötta och Stitch har varit lite missnöjd (då har vi ändå lekt med honom flera gånger och han har fått mycket bus och godis). Men de senaste dagarna har han börjat lugna ner sig lite och lärt sig att vara ok på egenhand. Då sitter han gärna i ett fönster och vakar över grannskapet. Eller sitter där vi är och ser på vad vi gör, jag och sambon. Vi älskar honom och vill spendera mycket tid med honom men samtidigt är det hälsosamt för oss alla med balans så att vi även kan fokusera på andra aspekter i våra liv.

Galenskap

Stödhemmet berättade första dagen vi tog emot Stitch att han var helt galen. Innan min familj kom på besök så hade vi inte sett något annat än en fluffig goseboll som älskade godis. Men den dagen, när det var ganska mycket folk här på en gång, fick han sin första ordentliga zoomie. Han började flyga runt som en pil upp och ned för soffan. Till allas (som fått höra och se på bilder och videor att han är en gosig liten mysekille) stora förvåning. Sedan dess har hans lille galenpanna fått komma fram mer och mer. Hans nya zoomierutt är att sprinta och hoppa mellan soffan, köksbordet, och skänken här i vardagsrummet. Sedan ibland genom korridoren och upp på sitt kattorn, och in i kontoret och upp på sambons skrivbord. Runt runt runt. Han låter också väldigt roligt när han gör det. "wrooom wroom wrooom" typ xD Ser superkul ut varje gång. Har märkt att han ofta under sina zoomies står vid väggarna och kollar upp på dem som att han vill upp och klättra, så funderar på att sätta upp små plattformar/hyllor på väggarna så att han kan bygga vidare på sin lilla zoomierutt dör uppe. Men väntar med det tills senare. Har varit många stora utgifter efter att vi blev sambos och efter att vi blev med Stitch.

Sovkompisen

Stitch sover inte längre på mitt skrivbord när jag jobbar :'( Nu har han sin dedikerade plats i soffan där jag lade en filt för länge sedan, så skrivbordet är inte lyxigt nog. Min sambo sätter sig där ibland, och då sitter ofta Stitch i något hörn och kollar surt på honom haha. Däremot blev inte soffan hans riktiga sovplats förrän efter att vi hade en napsession där tillsammans under min lunch. Nu går han alltid dit och lägger sig när lunchen närmar sig, även om han legat något annanstans innan dess. Sen kommer jag och napar bredvid honom. Det är sååå mysigt och han är världens sötaste. Lunch hemma betyder alltid nappie time i soffan med Stitchen numera.

Kattkompisar

När vi varit ute på balkongen så har vi ibland sett grannkatten Challe strutta omkring där ute i sele med sin mamma. Och Stitch är helt besatt. Sitter alltid och stirrar och följer honom med blicken. Challe har kommit upp utanför vår ytterdörr ett par gånger och stått och krafsat så han är nog rätt nyfiken på Stitch med även om han alltid är i sin egen bubbla ute i trädgården och inte lagt märke till Stitch på balkongen ännu. Det hade varit kul att introducera Stitch till lite kattkompisar. Jag tror att även om han inte bor med någon annan katt så kan det vara kul för honom att träffa andra då och då.

Pratade med Mike på kontoret idag, för vi har länge snackat om att introducera våra katter för varandra. Och tror det kan vara dags snart. Är bara svårt att veta hur man skall göra det, men vi sa att som ett första steg så kan vi bara ta med dem hem till varandra. Så får de gå runt och lukta, på alla möbler och kattsaker, vänja sig vid den andres lukt och miljö, medan den andre inte är där. Hos Mike så kan man stänga in hans katt Meowth i hans kontor alternativt på balkongen, under tiden Stitch traskar runt en stund. Hos oss får vi nog stänga in Stitch i sovrummet. På så vis kan vi mjukstarta introduktionen så ingen blir chockad och de hinner ta in oh vänja sig lite vid miljön innan de ser varandra.

Hoppas det skall gå bra! Vore super inför kattvaktande med för då hade vi kunnat droppa av våra bebisar hos varandra om man reser bort. Så slipper man som kattvakt springa hem till den andra två gånger om dagen och kan ha katten hos sig istället. Smidigare för kattvakten, plus våra katter kommer aldrig behöva vara enamma utan har sälskap hela tiden, av både kattkompis och kattvakt. Vi håller tummarna.

Det är allt jag kan komma på för stunden! Tur jag skrev ner allt för det är rätt mycket delar att hålla i huvudet. Har även skrivit ner information om medecineringen och allt vi gav Stitch första tiden i ett separat canva-dukument, ifall (peppar peppar) något liknande skulle ske. Typ d-vitaminolja var ju ett superhack. Gav otroligt mycket bättre resultat än någon annan olja jag testat, och tassar kan ju bli torra igen. Kanske gör något medecinrelaterat separat inlägg här med och sparar lättåtkomligt. Så kan man återkomma till det som en liten katt-första-hjälpen handbok. Men hoppas han skall hålla sig frisk och kry nu.